Tyst

Som flerbarnsmamma till ungefär ett halvt fotbollslag ungar har jag inte någon direkt tid över till att läsa böcker. Det betyder inte att min inre bokmal ger sig för det. Efter att ha insett att biblioteket inte är för mig längre, då jag inte hinner mer än att läsa titeln på böckerna innan de fyra låneveckorna är över, har jag istället gått över till att köpa böcker när jag hittar dem till fyndpris.

Tyst. Så heter den senaste boken jag knappade hem nu på morgonen. Författaren Susan Cain har skrivit en bok om introverta och deras ofta förbisedda gåvor och förmågor i samhället. I samma veva inhandlade jag ”Den tysta kraften: en bok för unga introverta”, som är just vad den heter. Googla gärna på dem för att läsa mer.

Själv var jag mer än någonting annat introvert som barn, men tvingade mig själv att bli extrovert som ett överlevnadstrick när jag började komma i tonåren. I många år efter det lurade jag i mig själv, och omgivningen, att jag var extrovert rakt av baserat på att jag var en hejare på att charma och socialisera. Men hjälp vad jag gick sönder inombords av den livsstilen. Idag har jag landat i att jag är en s k ambivert, där jag får energi av att vara social i begränsade doser i tid och/eller med ett begränsat antal individer, samtidigt som jag behöver en hel del tid ensam för att ladda upp batterierna igen.

Nu var denna morgons ensamtid slut för denna gång. På återseende!